Dagens kommunfullmäktigesammanträde

Ungefär en eftermiddag/månad sammanträder Härnösands Kommunfullmäktige, det högsta beslutande organet och den enda politiska församling där ledamöterna är direktvalda. Det känns naturligtvis ärofyllt att få representera Miljöpartiets väljare i detta forum och få chansen att föra fram grön politik i en kommunal form. Är man ordförande i en nämnd är det extra speciellt, då man även har att svara för nämndens ansvarsområden. Frågor och interpellationer kan ställas till ordförande i nämnder och styrelser, bl a för att väcka debatt runt särskilda frågor, få sakupplysningar eller helt enkelt för att bevaka att nämnderna utför det jobb de ska.

Jag har hittills fått besvara två interpellationer och en fråga och fler lär det bli. På interpellationer ska skriftliga svar lämnas och jag ska se om det går att länka dessa hit till bloggen. Idag handlade det om infrastrukturfrågor samt cesiummätning (25-årsdagen efter Tjernobylkatastrofen till ära).

Här kommer några bilder: mina två partikollegor i KF samt min utsikt från bänken i form av KF:s presidium!

Hibo Abdullahi (MP)

Tomas Q Nilsson (MP)

KF:s presidium med Göran Norlander (S) i mitten

Studiebesök i kommunfullmäktige

Jag och ett par partikamrater på kommunfullmäktigelistan besökte KF i måndags. Ersättare Tomas Q Nilsson informerade om arbetsgång och ärendehantering, medan våra ledamöter Eva Goës, Hibo Abdullahi och Karin Nordström gjorde sig redo. Efter kandidatfotografering mot ett närliggande träd samlades vi i fullmäktigesalen för att ta del av atmosfären och förbereda oss på vad som komma skall.

Eftersom jag suttit i Umeås KF 2002-2004 var detta ingen okänd situation för mig. Jag kunde dock konstatera ett par saker:

– Ljudmiljön var väldigt dålig. Skrapande stolar och obefintligt ljuddämpning.

– Luftmiljön var hemskt. Efter en halvtimme var det redan kvavt och minst 5 grader för varmt. Kanske var det ett undantag denna ljusa vårkväll?

– Åskådarplatserna var för få. Somliga fick stå längst bak i salen.

Vi i Miljöpartiet stretade emot så gott vi kunde mot att minska antalet ledamöter i KF. Det blir svårare för mindre partier att representeras, vilket  är en viktig demokratifråga. Märk väl, eftersom MP numera räknas som landets tredje största parti talar vi inte i egen sak. Ekonomiskt fanns det andra möjligheter till besparingar vilka vi också förde fram. Nu blev det inte som vi ville – men jag början redan ana fördelarna.

Måhända kan färre ledamöter förbättra luften och ljudmiljön samt ge fler åhörare sittplats medan kommunens viktiga framtidsbeslut fattas?